Slutspelet är igång. Äntligen. Det är nu säsongen på allvar börjar och det var nu vi trodde att vi skulle få se domarna börja döma på allvar. Men det femtiofem matcher långa skämtet fortsätter. Den svenska domarkåren är, och verkar förbli, ett hån gentemot hela hockeysverige. Det är inte bara lagen som av domarna förnedras, utan även alla tusentals supportrar som betalar pengar för att se matcherna.
Slutspelets skandal nummer ett stod Patrik Sjöberg för, när han vid en och en halv minut kvar och med Modo-ledninge vägrade se när Johan Andersson ryckte klubban ur Per Svartvadets händer vilket resulterade i 2-2. Tack vare detta vann Timrå matchen med 3-2, efter förlängning. Begreppet ”tvåa på Oddset” fick en helt ny innebörd…
Omgångens riktiga bottennapp bland domarna stod ändå Sören Persson för på Hovet. Och det var pinsamt att se.
I tidningarna, t ex DN, skriver Johan Esk om Djurgårdens Nichals Falk ”åkte in i” Linköpings Mikael ”Musse” Håkansson, den före detta DIF-spelaren. Alla med ögon (Persson undantaget) ser vilket solklar interference det handlar om. Att vägra en åtgärd på detta är ett gravt tecken på feghet och bristande kurage som en domare i landets högsta serie inte skall ha.
I period två kommer nästa exempel på Perssons skandalösa domslut. Niklas Anger kommer fri, slits omkull av två LHC-spelare. Säsongens solklaraste straffsituation renderar i en tvåminutersutvisning. Återigen ett tecken på Perssons pinsamma feghet. Domslutet motiveras säkerligen, som vanligt, att man inte vill avgöra matchen. Sure. Är det inte just det man genom att vägra använda visselpipan. För uppenbarligen vet han hur det fungerar. Ibland.
Efter detta spelar LHC med sex spelare på isen, vilket hela Hovet bevittnar, vid hela tre tillfällen. Åtgärd vid ett tillfälle. Det är trettiotreprocent rätt, duger inte Persson!
Matchen igenom genomsyras av småhakningar, även dessa utan åtgärd. I matchens slutminuter tar han dock första utvisningen för detta, på Djurgårdens Jiri Marusak, och trollar helt enkelt bort DIFs chans till kvittering.
Och att överfallet på Christian ”Fimpen” i matchens slutskede inte resulterar i en dubbelutvisning är rent ut sagt fånigt.
Match ett i slutspelet är över, många är kvar. Thomas Andersson, Robert Lahti, Christer Lärking med kollegor och inte minst Marcus Vinneborg lär vi få återkomma till. Nivån har varit skrattretande hela säsongen. Och det finns faktiskt ingenting som säger att insatsen skulle bli bättre nu.
