Ulf Rönnmark…

…kan dra ballen i gruset. Punkt slut. Over and out.

Skärpning!

Att Lärking skulle göra en skandalinsats i Jönköping var lika säkert som AIDS är i Afrika. Till och med landets partiska s k journalister tycker att det är märkligt. Hur kunde du missa Martin Thörnberg överfall på Jyri Marttinen, Lärking?

I Linköping duggade det tätt med märkliga domslut. Den tacklingen Thomas Johansson åkte på renderar normalt i två plus tio, men i Vinnerborgs värld låter man det passera. Och att vänsterkroken i nyllet på Edvin Frylén får gå obemärkt förbi är obegripligt. De utvisningar Vinnerborg plockar på LHC-spelare är rent ut sagt fåniga, men de rena våldsdåden låter man passera. Hit hör Fernholms brutala bentackling på Marusak.

Att Linköping var bättre än DIF råder inget tvivel om, rent spelmässigt, även om samtliga mål är billiga. Mål ett och två är rena målvaktstavlor som Larsson helt enkelt får ta på sig och mål fyra kommer efter årets indianare av Fredrik Bremberg som annars gjorde matchens snyggaste mål i en frilägessituation.

En delikatess av rang.

Djurgården har gjort LHC bra. Med några små åtgärder från Säcken, Johansson och Montén dit bänkning av Johan Ryno hört så går DIF enkelt till semifinal.

Men då krävs det också att domarna tar sig i kragen och börjar respektera spelet och spelarna.

Och inte minst publiken.

Upp till bevis, Vinnerborg

Idag är det dags för kvartsfinal två, Djurgården packar väskorna och åker till Linköping för att drabba samman med LHC. Hittills är Djurgården obesegrade i Linköping.
För domsluten ikväll står Marcus Vinnerborg, med andra ord är det bara att proppa i sig valium innan matchen för det finns få levande själar på jorden som kan göra mig så enormt jävla upprörd som den mannen.
Hans domslut är överlag totalt obegripliga och både hemmalaget Linköping och Djurgården kommer som vanligt att tappa hakan över matchens så kallade domslut.

Men vi ska inte fokusera för mycket på matchen i Linköping. Lite längre söderut, i Jönköping, håller Christer Lärking i visselpipan. HV71 får helt enkelt vara beredda på sjuka domslut – Lärking har ju som bekant en förkärlek till färgerna svart och gul.

Inte heller Färjestad och Frölunda kommer att få det lätt, i Karlstad står för Thomas Andersson luften i visselpipan. Det ska bli spännande att se om han har etta eller tvåa på Oddset…

Andersson och Vinnerborg är tillsammans seriens enda heltidsanställda domare. Det innebär att dessa två får sin mat på bordet genom att döma ishockey. Skulle exempelvis en sopgubbe göra en lika medioker insats på sitt jobb skulle han få kicken på stubinen. Vad är det för skyddsnät som gör att dessa två herrar har kvar sina jobb? Hur länge ska de fortsätta att rövknulla landets ishockeyspelare och publik?

Som ishockeyälskare känner jag mig ständigt förolämpad av domarna, jag blir rövknullad av en jättekuk om och om igen och kan inget göra.
Skandal är bara förnamnet.
Jag står redo med valium – ge mig vad jag tål!

Nu är det allvar!

Slutspelet är igång. Äntligen. Det är nu säsongen på allvar börjar och det var nu vi trodde att vi skulle få se domarna börja döma på allvar. Men det femtiofem matcher långa skämtet fortsätter. Den svenska domarkåren är, och verkar förbli, ett hån gentemot hela hockeysverige. Det är inte bara lagen som av domarna förnedras, utan även alla tusentals supportrar som betalar pengar för att se matcherna.

Slutspelets skandal nummer ett stod Patrik Sjöberg för, när han vid en och en halv minut kvar och med Modo-ledninge vägrade se när Johan Andersson ryckte klubban ur Per Svartvadets händer vilket resulterade i 2-2. Tack vare detta vann Timrå matchen med 3-2, efter förlängning. Begreppet ”tvåa på Oddset” fick en helt ny innebörd…

Omgångens riktiga bottennapp bland domarna stod ändå Sören Persson för på Hovet. Och det var pinsamt att se.
I tidningarna, t ex DN, skriver Johan Esk om Djurgårdens Nichals Falk ”åkte in i” Linköpings Mikael ”Musse” Håkansson, den före detta DIF-spelaren. Alla med ögon (Persson undantaget) ser vilket solklar interference det handlar om. Att vägra en åtgärd på detta är ett gravt tecken på feghet och bristande kurage som en domare i landets högsta serie inte skall ha.
I period två kommer nästa exempel på Perssons skandalösa domslut. Niklas Anger kommer fri, slits omkull av två LHC-spelare. Säsongens solklaraste straffsituation renderar i en tvåminutersutvisning. Återigen ett tecken på Perssons pinsamma feghet. Domslutet motiveras säkerligen, som vanligt, att man inte vill avgöra matchen. Sure. Är det inte just det man genom att vägra använda visselpipan. För uppenbarligen vet han hur det fungerar. Ibland.
Efter detta spelar LHC med sex spelare på isen, vilket hela Hovet bevittnar, vid hela tre tillfällen. Åtgärd vid ett tillfälle. Det är trettiotreprocent rätt, duger inte Persson!

Matchen igenom genomsyras av småhakningar, även dessa utan åtgärd. I matchens slutminuter tar han dock första utvisningen för detta, på Djurgårdens Jiri Marusak, och trollar helt enkelt bort DIFs chans till kvittering.
Och att överfallet på Christian ”Fimpen” i matchens slutskede inte resulterar i en dubbelutvisning är rent ut sagt fånigt.

Match ett i slutspelet är över, många är kvar. Thomas Andersson, Robert Lahti, Christer Lärking med kollegor och inte minst Marcus Vinneborg lär vi få återkomma till. Nivån har varit skrattretande hela säsongen. Och det finns faktiskt ingenting som säger att insatsen skulle bli bättre nu.